Så himla stökigt här hemma. Skyller på friidrotten. Annars hade det ju funnits en hel massa tid över till att städa. Så, rent lär det bli någon gång i början på nästa vecka när atleterna har gett sig iväg från Osaka och lämnat mig sol allen i höstmörkret.

Tur att det finns kvinnor här på jorden. Som kan lysa upp lite i höstmörkret.
Såna som liksom inte ens behöver vara fysiskt närvarande för att man ska bli helt varm och glad och genomlycklig.
Har varit kär förr. Förälskad. Känt en massa attraktion och åtrå. Känt samhörighet.
Men nu älskar jag!

Helt sjukt att man ska behöva bli 28 år gammal innan det känns så här. Fast nog trodde jag att jag hade känt det tidigare. Men inte. Först nu är det faktiskt på riktigt.
Allt annat krymper i betydelse.
Vill bara älska och vara älskad tillbaka.

Det är helt kallt ute. Måste ner till stan. Har lovat köpa vantar till hennes lilla unge. Vad tusan behöver en sån liten knatte för vantar? Tumvantar med något slags band om armen så att de inte ramlar av?

No words needed to explain

Mmmmmm

Den som tror att en liten person inte kan göra stor skillnad, har aldrig haft en mygga i sovrummet.

Om typ två veckor så ska jag sluta att ha semester från den här sidan! Ska skriva så himla mycket här!


Så länge...

Liten (inte!!) spindel som råkar hänga bakom pianot hos tjejen:

Och så måste jag ju skryta lite. Jag kan fläta med fem!

Fint va!!!

Oj vad svårt det är att få till inlägg här! Men det händer ju så himla mycket ju!

Idag har t ex mina föräldrar köpt en stuga vid havet!!