Stod i kön på pressbyrån i en liten stad någonstans i landet igår.
Kön går långsamt. Jag ska ha en sån där jallajallayoghurt och en banan, grymt hungrig. I kassan finns bara en liten kvinna med lite för målat ansikte och en knallrosa blus. Hon är så väääldans trevlig och drar ut på samtalen i evinnerlighet (blir dessutom lite extra långt på grund av hennes till landskapet hörande dialekt).

Så är det då dags för den stora kvinnan i lång kappa med mörkt stort hår och stora stora runda örhängen framför mig. Hon lämnar in nån form av lott som hon vill ha ut pengar för.
Så ropar plötsligt kassörskan till:
-Men Herregud!!! Är det verligen sant? Herregud vad mycket pengar! GRATTIS!!!
stora runda kvinnan i kappan:
-Hm, jo, ehm... tack...
Man känner liksom att hon rodnar
Kassörskan:
-Men Herregud!! Vad kul! Vad ska du göra med alla pengarna? Vänta ska jag skriva ut här så får du gå till Nordea och få dina pengar där. Var köpte du lotten förresten?
stora runda kvinnan i kappan:
-Jag köpte den här på pressbyrån.
Kassörskan:
Men Herregud!! Vad kul!!! Då kommer vi sätta upp ett sånt här fint diplom här på väggen (pekar på ett diplom på väggen).
stora runda kvinnan i kappan:
-Ja...

Hon får sina papper och går.
Jag får köpa min efterlängtade banan och yallayallayoggi.
Kassörskan fortsätter prata högt till alla i kön:
-Herregud vad häftigt!! Tänk! Och hon hade köpt den HÄR!

Jag går vidare med min banan och yallayallayoghurt och drömmer om hur det skulle vara att vinna på lotto och på hur långt jag skulle vara beredd att resa för att slippa få träffa den lilla välmålade kvinnan i rosa blus när jag skulle hämta ut pengarna.