Mina sensitiva har kommit upp! Ååh. Lycka!
Har velat ha sedan jag var liten. När jag var tio och var i Västindien kunde jag spendera hela dagar med att ligga på cricketplanen utanför huset och peta på de små söta rädda bladen som snabbt drog ihop sig när man nuddade vid dom.
När jag berättade för mitt ex att jag sått sensitiva förklarade hon i förebrående ton att man faktiskt kan ha ihjäl dem om man är för klåfingrig. Att dom inte mår något bra av att behöva dra ihop sig hela tiden.
Men, hur ska jag kunna motstå att pilla på dem? De är ju så söta! Får helt enkelt plantera jättemånga fler frön så sprider man ju riskerna och så överlever åtminstone några!
Jag kan ju inte rå för att jag är klåfingrig. Det är nog medfött eller nått
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar