X2000

(Måste bara först...

Helt otroligt fint avslut på FA-cupfinalen.

Mikel släpper till Drogba som väggpassar Lampard, tillbaka till Drogba som elegant, otroligt elegant, lättar över stackars van der Sar...

Fint.

Elegant.

Synd att jag hejade på Man U. )

Satt på X2000 idag. Hade såklart valt "tyst avdelning" för annars har jag en tendens att alltid hamna brevid någon som pratar högre än Göran Kropp (han pratade grymt högt i sin mobil) hela resan.

Hursom.

Där går man ombord och i tyst avdelning tänker man att det borde vara tysta människor.

Barn under 6 år är inte tysta människor.

De är inte ens i närheten av att vara tysta.

På de sexton platser som fanns på tystavdelningen fanns åtta (8!) barn under 6 års ålder. Alla hängde liksom ihop två och två och hade en mamma med sig.

Därmed har jag redogjort för 12 av de 16 platserna i tystavdelningen.

Barn gråter. Barn tappar leksaker på golvet. Barn klättrar på ens stol. Barn spiller ut allt de försöker hålla i.

Nej, det var INTE en tyst avdelning den här gången.

Mamman som jag hamnade brevid intygade att hon hade ringt en extra gång till SJ för att kolla att det var okej att de hade platser i tystavdelningen. Fanns visst inte så mycket att välja på för tåget var väldans fullt.

Förutom att jag inte fick läst det jag skulle ha läst och inte fick sovt det jag skulle ha sovit så var det en helbra tågresa.

Trevliga mammor. Söta barn som gör roliga saker. Söta mammor. Man får vara lite snäll (se inlägg från igår här nedan om snällhet) och hjälpa till att torka upp utspillda saker. Osv.

Sen kan man fundera på könsroller i dagens samhälle. Åtta barn, fördelade på fyra mammor. Inte en pappa i sikte så långt ögat kunde nå. Om det är bra eller dåligt eller naturligt och självklart eller påprackat av samhället och kulturen, det är jag inte man att orda om.